Den Lilla Flickan Och Hovtången

På en gata i förorten, finns ett vackert litet hus. Uti trädgår´n står en pappa med sitt barn i lila blus. -“Lilla flicka”, säger pappa. “Kom och hjälp mig med en grej.” “Ser du Saaben i garaget, kan du tvätta den med mig?” Flickan tvättar med en trasa, över Saabens motorhuv, Men sen tappar hon intresset, för hon är ju bara sju. Lilla flickan har en docka, som hon leker med ibland. Hon tar upp den där i bilen, låter dockan dansa fram. Flickan är i andra tankar, det är inte illa ment. Dockan repar hela lacken, pappan märker det för sent. “Men vad gör du jävla unge?! Nu är Saaben helt i tu!” och han höjer ena handen mot sin tjej i lila blus. I sin vrede glömmer pappan, att han har nåt i sin grepp. I sin hand han har en hovtång när han får sin lilla knäpp. I en sal på lasarettet, finns en tjej med krossad hand. Fylld med ånger för sitt vandåd, finns en far vid hennes barm. Pappan gråter milt och stilla, han är vilsen han är rädd. Och han hulkar och han stammar, i sin skam vid flickans bädd. Men sitt brutna lilla finger pekar flickan mot ett bord, “pappa ge mig mediciner, för min smärta är så stor.” Pappan springer bort till bordet, nåt för smärtan vill han ge. Men i denna vilda brådska händer det som ej får ske. Pillerburken bipackssedel har små bokstäver på, det är starka mediciner med en röd triangel på. Flickan ska ha fyra piller, pappan räcker över tolv. Flickan vägrar ta så många, han får göra det med våld. Det är sorgligt det som hände, för det här finns inga ord. Flickan sväljer sina piller, och blir utsatt för ett mord. -“Så ja, så ja, lilla flicka. Du mår bättre inom kort.” Säger pappan till sin flicka när hon sakta domnar bort.