Drick Ur Ditt Glas Fredmans Epistel Nr 30

Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar, Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står. Bliv ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar, Slår den igen, kanske än på et år. Movitz, din Lungsot den drar dig i grafven. - - - - - - - Knäpp nu Octaven; Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår. Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår. Guldguler hy, matt blomstrande små kinder, Nedkramadt bröst och platta skulderblad. Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder Ligger så sväld och fuktig som i bad; Handen är svettig och ådrorna stela. - - - - - - - Knäpp nu och spela; Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad. Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad. Himmel! du dör, din hosta mig förskräcker; Tomhet och klang, inälfvorna ge ljud; Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker; Mjuk som en svamp är sena märg och hud. Andas. - Fy tusand! hvad dunst ur din aska. - - - - - - - Län mig din flaska. Movitz, Gutår! Skål! Sjung om vinets Gud. Movitz, Gutår! Skål! Sjung om vinets Gud. Utur hans kärl din död i droppar flutit Helt oförmärkt med löje, sång och ro. Ja detta glas bedröfligt inneslutit Glödande maskar, vil du Movitz tro. Alt är förtärdt, dina ögon de rinna, - - - - - - - Tarmarna brinna. Orkar du ropa än gutår? - Jo jo. Orkar du ropa än gutår? - Jo jo. Nå så gutår! dig Bacchus afsked bjuder, Från Fröjas tron du sista vinken får. Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder, Som nu med våld ur dina ådror går. Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda - - - - - - - Skull' du åstunda Ännu en fälsup? Vill du dö? - Nej, Gutår! Ännu en fälsup? Vill du dö? - Nej, Gutår!