Balladen Om Ernst Georg Johansson

Vi kom från blå Atlanten, från havets majestät och mötte gula strömmen, som går ut från River Plate, där, bakom skrov och master på flodens södra strand, låg staden Buenos Aires, där vi nu gick i land. Jag kan ej glömma staden, som ligger där i dyn, den luktar majs och hudar och fruntimmers parfym, som pampasvinden blandar med doft av feberträn, men kajerna är lagda med sten från Bohuslän! Nu gällde det att dricka, att röka, spela kort och även spela tärning på denna fjärran ort. I minnet hör jag ännu, hur tärningarna slå och falla mellan borden, där mörka flickor gå. Det var helt nära hamnen, på krogen Ultra Mar, jag mötte där en timmerman, som efterseglad var, han knogade som stallknekt på stadens hippodrom han var en uddevallare, Ernst Georg Johansson. Där låg en skjuten ridhäst i rännsten utanför, vår krogvärd han var mördare och kyparn soutenör, men allt var här så billigt, och allting fanns att få från argentinskt Mendozavin till äkta fransk Bordeaux, och in genom dörren, som ständigt öppen stod, kom fjärilar, kom flickor av mörkt och blandat blod. Vid gallerfönstret såg jag, hur Södra Korset brann, och timme efter timme på denna krog förrann. Men Johansson blev uppsagd och pengarna tog slut. Då sa han: Följ mig, Fritiof, vi far till Pampas ut! Han hade lärt sig rida i sina unga dar och nu med Georg Johansson på Pampas ut jag far. Vi reser oss från bordet på krogen Ultra Mar och dricker sista droppen av vinet vi har kvar, sen krossade vi glasen mot krogens tegelgolv och lämnade kvarteret, när klockan den slog tolv. Det gick två lösa hästar vid stadens västra gräns och barbacka vi red dem, det vet ni, hur det känns! Estáncian La Posta - dit var det resan gick och där på femte dagen som cowboys jobb vi fick. Men kvinnan som är användbar till många ändamål hon frestar ofta ynglingen långt mera än han tål. Värdinnans kammarjungfru hon bad mig stiga in i rummet där hon bodde och spela mandolin! Allt var ju så oskyldigt, det var en trevlig kväll, men dagen efter blev jag utmanad på duell. Gonzales hette mannen, som ville se mitt blod och med sin dolk i handen, han frestade mitt mod. Strax fick jag nu en rispa uppå min högra hand som ännu, när jag festar, syns rodna lätt ibland då sprang min vän emellan och ropte: Attention! Och kniven mitt i hjärtat fick Georg Johansson. Nu flydde alla andra från trakten i galopp och ensam satt jag kvar vid kamratens fallna kropp. - Har du ett budskap, Georg, till Sverige, till ditt hem? - Nej, svarade han stilla, bekymra inte dem, men tag min bästa häst och de pengar, som jag har och lämna detta helvete, när jag ej mer är kvar och rid till Buenos Aires, det tar dig fyra dar och drick en skål för Johansson på krogen Ultra Mar