Timmarna Man Inte Minns

Vers 1 Man vaknar i sin stia med en mun som smakar spya. Man ser sig själv i spegeln och vill dö Den slant som skulle räcka till att äta nästa vecka Har man bränt på dålig öl och korv med bröd Och den enda tröst man trots allt har är det roliga som var Och man ler så gott det går åt det som nattens timmar gav Dessa timmar som man inte minns nåt av Vers 2 Ja så går man och funderar och man rekonstruerar allt det roliga som säkert kan ha hänt Hur man tagit folk i skreven, hur man tatt sig upp på scenen, Hur man dansat bredvid sångaren i Kent Hur man fått hem en modelltjej till ett femstjärnigt hotell, nej De var nog en två, tre stycken och sen stal man deras smycken och blev jagad av polisen med moped på glaciär Lite synd man inte minns nåt av det där Vers 3 Sedan är det vanlig måndag och med sedvanlig vånda går man runt och distraherar sig med strunt Plockar damm i kopiatorn, lägger patiens på datorn låtsas läsa samma gamla pappersbunt Och den enda tröst man trots allt har är att helgen varit underbar För man vet att man var cool och man var glad och full av sav Dessa timmar som man inte minns nåt av För på bilder i sin hjärna ser man sånt som säkert skett Det var dans och man var stjärna, sedan slogs man mot skelett Som kom flygande på drakar och där satt man bakom spakarna På JAS och råka skjuta Sean Banan så blodet spruta Sedan vann man spanska cupen, man var snygg och miljonär Lite synd man inte minns nåt av det där Vers 4 Ja så småningom går åren, man går på fast åren får en Att få gråa hår och gå med korta kliv Men på lördag varje vecka tar man samma gamla bläcka För att skapa lite mening i sitt liv För den enda tröst som alltjämt finns Är de glada dar man inte minns Och man längtar lite grann tills man får ligga i sin grav Med sitt hela liv att sakna minnen av.