No 90 Kleist

Jag kom som löjtnant i min ungdom till tjänstgöring på Carlstens borg. Och alla fångar ställdes upp och det var värre än man velat tro. Där stod en man i grova kläder klädd i bojor från topp till tå. Och när jag fråga vad han hette log han trotsigt men svara ändå; No. 90 Kleist, till er tjänst No. 90 Kleist, till er tjänst Men bara så du vet, jag kommer rymma härifrån. Det var nått särskilt med den mannen han hade suttit där i 15 år. Och med tiden kom vi närmre så nära fånge och en vakt nu kan nå. Och han berätta om sin kärlek till en flicka som lovat sin hand. Men också hur han blev bedragen och om kampen när han dräpte en man. No. 90 Kleist, till er tjänst No. 90 Kleist, till er tjänst Men bara så du vet, jag kommer rymma härifrån. Det var en kall och blåsig vinter när han stod utanför fästningens mur. Vaktade utav soldater körde de grus och de slet som djur. Mörkret föll över Carlsten och det blev därför dags att gå hem. Men när de räkna alla fångar så blev de varse att det fattades en. No. 90 Kleist, till er tjänst No. 90 Kleist, till er tjänst Men bara så du vet, jag kommer rymma härifrån. Man hörde trummor ner i staden och patruller blev sakta till jakt. Och jag tänkte på de orden att han gjorde just det som han sagt. Han tagit av sig skorna för att springa så fort som de går. Han hade setts ute på isen och tänk jag hoppades att det skulle gå. Han var tillbaks redan den natten. Och om morgonen lät jag honom förstå, att om han skötte sin kort, kunde det tänkas en benådning ändå. Vi tog en promenad på muren han sa; Min vän, det kommer aldrig bli så. Innan jag fattat vad som hände tog han ett språng rakt ut i det blå. No. 90 Kleist, till er tjänst No. 90 Kleist, till er tjänst Men bara så du vet, jag kommer rymma härifrån. Outro Men bara så du vet, jag kommer rymma härifrån.